My second 19th Birthday.

Tack till er söta människor för alla gratulationer, ni är underbara! Hade den bästa födelsedagen på väldigt många år. Jag och Karin pratade häromdagen om att det aldrig längre känns som att man faktiskt fyller år, men detta ändrade Karin och Marcus på. Jag vaknade av att båda två hoppade i min säng och sjöng allt vad dom kunde. Hade jag inte blivit så rädd hade jag förmodligen hoppat runt där med dom. Dom hade bakat scones, gjort pannkakor, fruktsallad, och köpt den godaste tårtan. Det var ballonger överallt och en massa presenter. Jaa.. man kände sig verkligen som 11 år igen, om man bortser från 11.00am-ölen.

Efter frukosten åkte jag och Karin ner till 3rd street och shoppade för lite mer än beräknat. Skyller alla impulsköp på monster-margaritan vi tog på Cabo Cantina, vilket tog oss en och en halv timma att dricka upp. När vi inte längre orkade bära alla tunga kassar med kläder åkte vi hem för att göra oss iordning inför Hollywood. Vi har länge längtat efter ett besök på Saddle Ranch, och det var minst lika roligt som sist! Rob, Pär, Marcus, Kerry och Lauren mötte upp oss där och gjorde kvällen ännu bättre.

Efteråt åkte vi hem till oss där vi spelade kort (jag och Karin utklassade självklart Marcus och Rob totalt i fyrmanskotte), mixade drinkar, och fyllegosade med våra tråkiga kaniner..

Tack snälla för en underbar födelsedag! Är så glad att jag har er. 

Åker hem på Måndag. Ska bli såå underbart att träffa alla! Dock känner jag redan nu hur mycket jag kommer sakna LA och alla vänner. Glädje blandat med en aning ångest helt enkelt. 

You give me headache

Försöker multitaska mellan att skriva min dansuppsats, läsa artiklar till engelskan, plugga psykologi, och dricka mig pigg på kaffe.. Ekorrarna och fåglarna som bosatt sig i vårt träd precis utanför balkongen gör det omöjligt för mig att göra något utav det. Antingen så har ekorrarna sex, eller så sjunger fåglarna i oerhört falska toner. Ni ger mig huvudvärk på bakfylle-nivå...

Var på Synapse igår med Karin. Ett dansuppträdande som lärarna på skolan har koreograferat. Eleverna var så fruktansvärt duktiga, och man inser verkligen vilken tur man har att ha så erfarna och inspirerande lärare på skolan. Fick alla dansklasser jag ville ha inför höstterminen som tur var. Balett, modern, och koreografi. Längtar såå! Ska även läsa political science i sommar, och i höst blir det mina dansklasser, engelska, antropologi, och filosofi. Ska bli kul med nya lärare, klasser, och termin!

Skypade med Mamma, Carro, Jörgen, och Andreas förut.. Kort sammanfattning: Carro kan flytande Holländska och har skaffat en pojkvän vars namn jag inte kan uttala, Jörgen ska ge mig ett flak Corona för varje mvg jag får denna terminen, Andreas är för skoltrött för balen, och Mamma har bakat rabarberpaj. Det ända spännande som hänt i Ulricehamn var att någon skjutit en golfboll rakt genom rutan i deras hus.. det kallar jag action på hög nivå. Antar att man behöver skaffa sig en hjälm för att våga vistas där hemma. Var så kul att kunna prata med alla, och det gjorde saknaden lite mindre jobbig. Är dock inte alls nöjd med att mamma tänker placera mig i ett skafferi under min tid hemma i Ulricehamn, där hon påstår att jag ska sova..   

Imorgon börjar jag min physical therapy hos doktorn. Om det inte är bättre efter en månads terapi var han lite konfunderad över vad vi ska göra åt min helvetes höft.. Känns inte som medicinerna hjälper längre.. Kanske för jag sväljer ner dom med Corona? Det är okej att dricka när finals närmar sig. Don't judge me. Sista utvägen kanske är att jag får byta ut skiten mot en höft gjord av titanium som min balettlärare? Hur coolt hade inte det varit.  

Miss u, puss.

The men in my life

Satt igår under bion och hade en konversation med mig själv, vilket mitt ego sa är fullkomligt normalt, och en fråga dök upp i mitt upptagna huvud - är det möjligt att fortfarande vara nykär efter 6 år? Mitt ego sa ja. Älskar denna staden, men att ha Johan här hade vart den sista pusselbiten som krävts för att mitt LA ska bli perfekt. Varför är han inte här? Varför kan man inte få allt man vill ha? Herregud, sa senast i Onsdags till Johanna att jag inte är romantisk för fem öre när vi pratade om kärlek och krossade hjärtan.. Undrar nu om jag ska radera detta så jag slipper känna att jag ljög. Bestämmer mig sen.....

Igår fick jag se den andra mannen i mitt liv. Har inte sett honom på jättelänge, så gårdagen var verkligen en dag jag väntat på länge! Självklart är Johan nummer 1, men jag råkar ju även ha en nummer 2 - Robert Pattinson. Var och såg "Water For Elephants" igår med min sambo Karin, och tror att vi båda dog lite inombords när filmen var slut och man kom tillbaka till verkligheten. Vilken underbar man och skådespelare, sen är det ju inte en nackdel att han ser ut som en gud. P.s. Johan, bli inte arg över denna paragrafen.. Jag hade låtit dig skriva likadant om Reese Witherspoon som även är överdrivet snygg i filmen. Det var iaf bästa filmen på länge och vill redan se den igen!

Har ett vad med Johan om att jag ska ha tvättbräda när jag kommer hem i sommar.. Alla en, två, tre, fyra, fem, sex rutor.. Detta är något jag tar allvarligt på, så hårdträningen började igår och fortsatte idag. Älskar att springa ute när det precis börjar bli mörkt och hela staden börjar lysa.

Varför har jag nämnt Johan i varje paragraf? Och varför fortsätter jag göra det? Orkar inte med mig själv. Jag    är    inte    romantisk. Plugget ropar mitt namn.

Puss. Saknar er där hemma!

It fucking hurts

Hatar att man glömmer av hur ont det kan göra att sakna någon, man är banne mig aldrig beredd. Känns som Johan och Andreas var här jättelänge, men samtidigt så kort. Kommer sakna deras omogna skämt, deras cigarettfimpar på balkongen, och att bli utknuffad mitt i natten ur den uppblåsta madrassen vi kallade "säng". Hur kan man älska två människor så mycket?  

Sista kvällen var vi på favoritbaren Yankee Doodles och åt, drack och spela biljard. Jag fick visa mina skills för Johan i basket genom att utklassa honom totalt. Efter det blev det efterfest här hemma i lägenheten som fortsattes i jacuzzin som man egentligen inte får vistas i efter kl 22.00. Slutade med en tillsägelse av vakten och ett kort möte med våran hyresvärd dagen efter där ordet "vräkning" kom på tal. Löste sig dock bra då vi har en underbart snäll landlord.

Vi har haft väldigt fint väder nu det senaste och jag ser ut som en skållad kräfta. "Jag behöver ingen solskyddsfaktor", säger jag varje gång av en anledning jag inte vet. Var allmänt kaxig mot killarna när dom brände sig dom första dagarna, vilket man fick äta upp senare. Önskade av hela mitt hjärta att det inte hade vart för varmt för polokrage så jag hade kunnat dölja min röda kropp och slippa bli mobbad tillbaka. Nu är After Sun min bästa vän... 

Det är svårt att visa LA på två veckor, speciellt om man är världens sämsta guide med noll lokalsinne, men förhoppningsvis tyckte dom om staden och vill komma tillbaka. Eller.. skiter egentligen i ifall dom gillade den eller inte, dom måste hälsa på igen oavsett med tanke på att min gaderob är för fullsmockad för deras glömda kläder.

Har inte öppnat mina skolböcker under hela lovet, vilket jag har en aning ångest över. Men samtidigt behövde jag verkligen ett break, så jag ska försöka eliminera den ångesten. Nu är duktiga Natalie tillbaka och tänker låta skolan ta över större delen av min fritid.. Längtar till dansen imorgon. 

Nu tänkte jag undvika saknaden av pojkarna genom att kolla på Harry Potter, äta jordgubbar, och krama en kanin.

Puss

A different kind of happiness

På vägen hem efter att ha varit på 3rd insåg jag hur lycklig den här staden gör mig.
Den har verkligen allt jag behöver i mitt liv för att kunna skatta mig själv som det jag vill vara - överskattat lycklig. Vart man än går så möts man av ett leende och positiv energi. Människorna, solen, och alla möjligheter som finns här får mig att inse att jag aldrig vill lämna LA. Är helt enkelt lycklig här på ett helt annat sätt.

Mötte upp Sara på skolan för att visa henne runt då hon vill börja på SMC nästa termin, vilket gör mig väldigt glad! Gick efter det ner till 3rd street för att möta upp Janna som är här på semester i 3 veckor. Har inte träffat henne sen vi slutade på Toni&Guy, vilket är katastrof, och det var så kul att få träffa henne!
Solen har varit helt underbar dom två senaste dagarna och solade för första gången sen.... jaa...sen innan skolan tog över min fritid. Den ultimata dagen helt enkelt!

Johan och Andreas kommer imorgon. Känner glädje, nervositet, glädje, glädje, glädje... lite nervositet också? Hoppas på att skolan inte bråkar med mig så att man hinner umgås mer än vad man hann i vintras! Längtar efter att få visa dom LA och förhoppningsvis tycker dom om staden lika mycket som jag gör. Mamma, som självklart fick uppdraget att packa Andreas väska, berättade hur många påsar djungelvrål hon har packat ner. En siffra så underbar, en siffra som får mig att rysa, en siffra som... jaa, den är bara perfekt. Siffran 20. Siffran 20 fick mig helt plötsligt att låta väldigt tjock, dock är den fortfarande perfekt..

Skolan går bra! Älskar mina lärare. Fick reda på att min lärare i modern dans ska börja lära ut på högre nivåer, vilket betyder att jag kan ta henne nästa termin också. Haft henne i tre terminer nu men är ännu inte redo att "klippa navelsträngen". Hon påverkar mig positivt i allt jag gör och får mig att vilja vara bättre.. Säger som Natalie Portman i Black Swan... I just want to be perfect! För fan.

För övrigt saknar jag alla där hemma i Sverige otroligt mycket. Tänker på er 24/7!
Puss.

Sabotage - where is the police when you need them

Våran lägenhet har blivit saboterad. Två stycken som avsiktligt bara bestämt sig för att göra våran Lördag lite mindre bra. Vart är polisen när man verkligen behöver dom? Men man undrar också om dom hade övervägt att komma hit om jag hade ringt och sagt "Mitt namn är Natalie, våran lägenhet har blivit saboterad av två inkräktare. Dom är fluffiga, vita med gråa öron, och dom har vassa vapen..tänder." Hubble och Dobbie har brutit sig ur deras bur under natten och i stort sätt ätit upp allt dom kunde. Vilket inkluderar Karins datasladd (som man nästan önskar att dom fått en liten stöt av..odödlig såklart...eller?), ett par skor, våra skolpapper, kartongen vi satt upp så dom inte kan smita under soffan, och självklart några tussar här och där av mattan. Tänker inte straffa dom på nått vis. Nu välte dom sin matskål.. Too bad, för det blir ingen mat för dom på hela veckan.

Igår var en händelserik dag. Christine, en helt underbart duktig frisör, fotograf, och fin vän, kom hit på eftermiddagen för att fixa hår och smink då jag skulle modella för henne inför hennes kommande kollektion hon ska ha på sin hemsida. Vi åkte till Malibu och tog bilder på stranden i solnedgången. Så fruktansvärt fint där ute och önskar att man bara kunde få en stor summa pengar insatt på kontot av en anonym person (Mamma) så man kunde ha råd med ett litet beach house.

Efter fotograferingen kom Melani hit och tvingade mig att klä mig fint då vi skulle till Hollywood. Fint = korta klänningar, utan stumpbyxor, som åker upp åt helvete såfort man rör sig, med höga klackar. Gjorde mitt bästa att förklara obekvämheten genom att visa mina ledsna hundögon, som talar för sig själva. Slutade med att vi skippade Hollywood och gick ut på Wilshire istället, där jag fick ha strumpbyxor och platta skor. Den ultimata kvällen! Hollywood får vänta..

Ikväll ska vi förmodligen på bio. Om jag lyckas få något plugg gjort innan dess. Städa upp efter kaninerna också kanske? Karin trodde att det var jag som hade kommit hem full och odräglig och släppt ut dom, sen glömt av dom och gått och lagt mig. Låter absolut som något jag skulle kunna göra på fyllan. MEN, har kommit på att det är roligare att gå ut nykter då man slipper ramla, stuka vristerna, ha minnesluckor, och bakfylla dagen efter. Och nyktra Natalie skulle aldrig släppa ut dom monsterna.. kaninerna.. mena jag.

Puss. Miss u.

Area 33

Skulle ut med Mariam och ta ett glas vin i Lördags. Var på 3rd street's sötaste bar och hade jättemysigt, men när klockan var halv två insåg vi att vi ville ut och dansa. Tyvärr stänger ju allting prick 02.00 här i LA, men vi vägrade acceptera detta. Vi började prata med ett par som satt mittemot oss om hur mycket detta suger. Nu råkade ju detta paret vara det coolaste paret i LA, och bestämde sig för att ta oss till Area 33, en underground klubb i Culver City, som egentligen "inte existerar". Dom hämtade bilen fort som bara den och sen var vi iväg. Dom bjöd på inträde och drinkar hela kvällen och det blev den perfekta "ut-och-ta-ett-glas-vin-kvällen" någonsin.

Var även på bio förra helgen med favoriterna från baletten. Vi såg "Battle: LA", som jag egentligen inte ville se då det kändes som att jag bara hade plats för en Alienfilm i mitt hjärta - Independence Day. Men där hade jag fel. Riktigt bra film som nästan fick både mig och Andreas att gråta. Jaa, sätter man söta barn i en film med Aliens så vill tårkanalerna inte alltid lyda. En väldigt mysig kväll med Melani, Louise, och Andreas, och ser fram emot mer biokvällar!

Imorgon blir det utgång i Hollywood med tjejerna. Antar att alla ska ut idag med tanke på att det är St Patrick's Day, men jag orkar verkligen inte. I Måndagsnatt sov jag ca 3 timmar för jag satt uppe med plugg, i Tisdagsnatt sov jag 40 hela härliga minuter av samma anledning. Hade en uppsats i engelskan, + två skriftliga och praktiska exams i baletten och modern dans, som gick bra tack och lov! Gick runt som en levande zombie efter all dans och för lite sömn. Men hade lovat min vän Branden att hänga med honom till Jimmy Kimmel Live för att kolla på deras show direkt efter skolan. Han har fått ett internship där och jag är väldigt glad för hans skull att han fått sitt drömjobb. GRATTIS! (Jag vet att du överstätter min blogg)

Nu ska jag ta tag i mitt liv, dricka en massa kaffe, plugga, och gosa med våra kaniner.

Puss, saknar er i Sverige.

"A broken barbie doll"

Det var den snällaste kommentaren jag fått angående min blåtira. "You look like a broken barbie doll!", sa Melani när jag kom till baletten i Onsdags, medans Emily frågade mig varför jag inte försökte täcka över det med smink. Antar att mina 20 minuter på att lägga tio lager smink inte hjälpte.

Baletten var helt underbar! Älskade varje minut av dom 3 timmarna och längtar tills nästa lektion. Alla är så söta i sina rosa tights, balettskor, och inte får jag glömma den svarta bodyn som ser ut som ett kondomfodral. Sexigt, jag vet.
Tack och lov hann min arm läka, och förutom blåmärken är jag - Natalie Åsa Klantig-som-ramla-med-cykeln Barbiedocka Ljungberg, helt återställd.

Karin är och tävlar i höjdhopp med skolans track and field lag. Sitter med våra kaniner, som jag inte nämnt att vi köpt, och håller tummarna/tassarna. Hon kommer vara helt awesome och jag är sur över att dom tävlar långt bort så man inte kan kolla.

Jaa, våran familj har som sagt förökat sig. Två vita kaniner har joinat, som just nu kollar surt på mig över att dom inte får hoppa ut ur buren. Jag och min kanin är lite osams då han vägrar samarbeta med mig när jag försöker gosa med honom. När jag säger "gosa" menar jag att han ska lägga sig på rygg med tassarna upp mot taket och se allmänt chillad ut. Varför han inte gör detta, har jag räknat ut, beror på antingen ryggskott eller bara att han är upprorisk. Hade jag räknat antalet rivmärken på min kropp hade jag nog insett att han inte tycker om mig, så det låter jag bli.

Lillebror och pojkvän kommer om snart en månad. Tänker ge dessa pojkar en uppgift att ta med sig lite svenska "måsten". Djungelvårl, kaffe, djungelvårl, choklad, djungelvrål... kaffe. Min katt kanske?  

Antar att jag borde klappa kaninerna, plugga och städa nu.
Love u.

"It's the inside that counts"

Det är i lägen som dessa man mer än gärna förlitar sig på den kommentaren. "Det är insidan som räknas, inte den yttre". Alltså i mitt fall "Det är insidan som räknas, inte min fula, blå/lila/röda blåtira som gör att man glömmer bort att jag någonsin sett hyfsat okej ut".

Har skypat med Ida Klockare Ljungberg-Gullesjö och Alexandra Karlsson idag. Det gjorde min dag. Ida kommer och hälsar på i Juni och Alex kommer såfort hon kan. Mycket att se fram emot denna terminen!

Fortfarande förbannad över att jag missade min första balettlektion i Onsdags och hatar min cykel för det. Vem ska man annars skylla att man ramlade på? "Det är nästan lite komiskt sött att du faktiskt ramlat med cykel, hihi vem gör det nuförtiden?", skrev min söta vän Isabelle i ett mail. Hon har rätt, jag har totalt ingen aning om modet idag och borde veta att det är fruktansvärt "ute" att ramla med cykeln. Hallå liksom, det är 2011.

Har inte dansat på en vecka, i stort sätt inte vart utanför dörren heller. Det är tråkigt, ensamt, tråkigt... och... tråkigt. Min psykologibok "Our Inner Ape" håller mig sällskap. Ett stort tack till medverkande apor i boken, bl.a gorillor, chimpanser och bonobos. 

Är för övrigt jättenöjd med mina kurser denna terminen och mina lärare verkar helt awesome. Social psychology, modern dance, ballet, ESL, matte och dance history. Ta bort matte och engelska så kan man ju nästan inte ens kalla det skola. Bara saker som gör mig glad.

Vill ägna några rader till att tacka min kära syster som obeskrivligt bra. Mina två hjärnhalvor började bråka med varandra dagen innan vårterminen började och jag kände mig lite förvirrad i mitt tänkande. På en minut fick hon mig att tänka klart. Hon känner mig bättre än vad jag gör, vilket är bra då jag alltid kan vända mig till henne när jag behöver råd angående mig själv och mitt ego. Så tack syster.. Du är en sjudundrans brud.

Saknar alla vänner och familj hemma i Svea Rike.
Love.

Policemen, drugs, black outs..and me.

Låter som att jag haft ännu en lyckad fylla kanske? Nepp, detta fixade jag helt nykter.
Länge sedan det regnade så mycket i Los Angeles. Var påväg till skolan med ett leende på läpparna för jag snart skulle ha min alldeles första balettlektion. Kunde inte se för allt regn, sen blev e svart... Vaknar upp med en tjej och poliser ståendes över mig som frågar "Minns du vad du heter?", "Minns du vart du bor?", "Vet du vilken dag det är?" "Vet du vart du är påväg?". Jag kunde mitt namn. Nothing more, nothing less. Den snälla tjejen hade hittat mig på gatan aningen avdeckad. Hon ringde polis och ambulans och försökte tillochmed hänga med mig till sjukhuset. Vissa människor är ju bara för bra. Inget minne av hur jag ramla, eller vart. Min första black out nykter! Det finns en första gång för allt.. tror jag att man säger.

På sjukhuset träffar man ju självklart den snyggaste läkaren med London-accent. "How are you love?", var det första han sa. Jag torkade bort tårarna och försökte hålla för handen över högra sidan av mitt ansikte som jag landat på och sa "Im great!", med ett leende. (Ta de lugnt Johan, du är fortfarande The One).

Alla läkare ville skicka hem mig men dom fick ett stort NEJ uppslängt i ansiktet. Hade än så länge bara missat en lektion och tänkte banne mig inte missa fler. Tog första bästa taxi till skolan med fula kläder jag fått från sjukhuset, ett fuckat ansikte och en stukad axel. Ångrade det senare när man var tvungen att koncentrera sig och huvudet höll på att explodera.

Glömde en av mina väskor på sjukhuset. Polismannen som hjälpte mig åkte och hämtade den och körde sen hem mig efter skolan. Han litade inte på att jag skulle ta cykeln hem med en arm. Why man, why?
Han sa att läkaren nämnt att jag inte lyssnade på deras råd om att åka hem, vilket dom trodde berodde på mina "sega reaktioner" efter olyckan. Nej Doktor, jag tycker om skolan!
Kom hem utan nycklar, och självklart hade personalen på huvudkontoret bestämt sig för att gå hem, vilket gjorde det lite svårt att be om extranyckeln. La mig i trappan vid tvättstugan och sov i 2 och en halv timma tills min kära sambo kom hem. Hon har skämt bort mig hela kvällen, och jag funderar starkt på att ramla nästa vecka också. Hon erbjöd sig tillochmed att göra min läxa!

Nu ska jag isa mitt ansikte så jag kanske ser ut lite mer som en människa imorrn, knarka upp tabletterna jag fick, och plugga såklart. Japp, ett helt blogginlägg om mig själv. Inte alls egoistiskt.

Puss love u.

Bruce Willis - som ett årgångsvin

Jag har tjatat om att kolla på Die Hard nu i ett x antal dagar, och igår gick min önskan i uppfyllelse. Berättade för Karin att jag inte var riktigt säker på om jag antingen vill dejta Bruce eller om jag vill att han adopterar mig. Faktumet att han är ursnygg är ju en sak som är säker, dock gjorde min pojkvän mig ytterst ledsen när han påminde mig om något jag inte ville höra - han är ju gammal. Men då (!) kommer Karin in i bilden som solskenet i mörkret och säger att det inte gör något, för Bruce Willis är som ett årgångsvin, det blir nästan bara bättre med åldern. Det finns ännu hopp.

Haft fullt upp ända sedan vi flyttade. Flytten gick bra, tills vi tappade bort nycklarna till våran nya lägenhet, våran gamla, och våran hyrda bil. Slutade med att vi fick sova på tjejernas golv över natten och ringde en låssmed som kunde bryta sig in i våran lägenhet nästa morgon. Hur skulle vi kunna veta att vem vi trodde var en professionell låssmed var två aggressiva, sliskiga män från den ryska maffian som var mer intresserade av att dricka drinkar och byta nummer. Dom sa att dom tänkte ge oss ett specialpris för att vi var söta men diskuterade sedan med varandra att dom förmodligen inte skulle "få nått" i gengäld ändå. "Är jag inte tillräckligt söt nog för att få ditt nummer?!" sa rysk-man-45-år-med-förlovningsring-på-handen, med en hotfull ton. Att dom visste vart vi bodde och att dom livnär sig på att dyrka upp lås var lite oroväckande. Vi låste både låsen till dörren och även till sovrummet och balkongen, och övervägde att sova med en kniv under kudden.

Tjejerna var över på vinkväll i Fredags, jättemysigt! Vi lagade god mat och drack margaritas.. och vin. Vi spelade ett tjejspel och fick uppgiften att nämna två saker som är dåligt hos en själv. Mina fick bli att jag klagar över oväsentliga saker och att jag alltid hittar ångest i allt, med vilja.

Har en ny danslärare nu dom tre sista veckorna. Han säger att i slutet av terminen ska vi kunna gå ner i både spagat och splitt, vilket jag kämpat med sen i höstas. Dock är det bara två veckor kvar av terminen och jag ber en bön över att jag ska lyckas. Jag fick min efterlängtade balettkurs häromdagen som jag kämpat för! Klassar mig själv som överdrivet lycklig.

Har lyckats skypa med både pojkvän och Jenny idag. Bra som fan.
Johan och lillebror kommer i början av April.. det gör mig glad.
Puss, miss u.

I don't need you..

Har ni någonsin varit tvungna att umgås med någon ni inte gillar? En person som ni klarar er mycket bättre utan? En person som tar upp en del i ens liv och bara gör det...tråkigt? Så känner jag för en person just nu... Han heter Quest, och vi tycker inte om varandra. 

Quest är min engelskabok, och jaa.. jag har ändrat hans form från bok till människa då jag annars känner mig jävligt dum som konverserar och svär åt en bok. Quest förgyller inte mitt liv just nu då jag känner mig som ett barn igen när man ska lära sig grammatik på nytt. Det går rätt bra, men vad ska man göra när något är så tråkigt så man somnar i biblioteket, hemma och nästan på lektionen när man öppnar boken?

Min psykologilärare säger att hon märker på 1 sekund ifall någon är ointelligent. När någon säger "Detta är SÅ tråkigt", för saker är ju oftast tråkigt för du inte förstår det... Jag antar att jag är förbannat dum. 

Idag är det äntligen Fredag och det är helg! Jag tänker säga som man sa när man var liten och inte hade tålamod för saker, "Imorgon kan vi säga - Idag flyttar flyttar vi!" Det låter fruktansvärt mycket bättre och snabbare än att säga att vi flyttar på Lördag.

Till höger om mig sitter min sambo och pluggar Californian History... Jag verkligen känner hennes school spirit.. Nu kom det en djup suck.. och en till.. kan det vara tredje gången gillt? Japp, där kom den tredje.. Hon är förhoppningsvis snart klar och då kan vi pusta ut tillsammans i några sekunder. Behöver jag egentligen också plugga? Ja...

Men ikväll är sista kvällen på The Plaza, vilket betyder att vi behöver säga farväl till gymmet genom att springa på bandet i en timma, och säga farväl till jacuzzin genom att sitta där ett bra tag med ett glas vin i handen...och sen packa.

För övrigt har jag inte gått som en normal Homo Sapiens sedan vinterterminen började då vi dansar varje dag, vilket gör att man absolut inte hinner återhämta sig till nästa dag. Om jag hade sagt "Min lärare dödar oss långsamt varje sekund i två timmar varje dag" hade jag absolut menat 100% allvar..........

Min     lärare     dödar     oss     varje     sekund     i     två     timmar     varje     dag.

Nu när jag förklarat allvaret, förstår ni då vilken smärta jag är i just nu..

Känns som man fått en stämpel i pannan där det står: Tillåtelse till att gå som en påsatt kossa. Men jisses, vad jag älskar dansen.

Nepp, tror nästan det är dags för frukost nu.

Miss u.

Money, love and success

Det var något jag funderade över på planet hem till LA.. Vad är viktigast i livet? Vad är det man ska prioritera och vad är konsekvenserna om man prioriterar fel. Jag vill ha allt som står i min rubrik. Jag vill ha pengar, ytligt jag vet. Jag vill ha mina nära och kära där jag är, jag vill ha en bra karriär.. Kan man få allt man vill ha i världen? Måste man välja? Och i så fall när...

Att åka ifrån Sverige igen kändes lite som en känslomässig bergochdalbana. Jag kände att tio dagar räckte för jag hann att träffa alla jag bryr mig om. Men samtidigt var det aningen tungt att lämna alla igen när allt kändes som vanligt och man fick en känsla av att man aldrig egentligen flyttat. Men jag antar att det är en bra sak att känna så. Det betyder ju egentligen bara att man har kvar exakt samma relation med dom människorna man älskar trots att man inte setts på flera månader. Nu är jag hemma igen och den känslomässiga bergochdalbanan har blivit stabil. Att bara ha bott i LA en så kort tid och redan kunna kalla det för "hemma" utan att det känns konstigt älskar jag! 

Första veckan i skolan har gått. Ger mig själv en stor applåd.. en till Karin också. 

Det känns konstigt att bara läsa två ämnen. Engelska är inget jag brinner för, men har en rolig klass så det funkar. Dansen är roligare än någonsin.. och svårare. Kanske kan jag få den där efterlängtade tvättbrädan nu när jag kommer dansa varje dag i två timmar i 6 veckor? Min stränga danslärare sa igår att hon var stolt över mig och jag fick nästan en tår i ögat. Hur kan någon man inte känner ha en så stor påverkan och roll i ens liv?

Det är frågan..

Jag och Karin flyttar om exakt 8 dagar. Can't wait!

Funderar på om man ska vara världens bästa roomate och göra pannkakor till henne?

Puss, miss u.