The men in my life

Satt igår under bion och hade en konversation med mig själv, vilket mitt ego sa är fullkomligt normalt, och en fråga dök upp i mitt upptagna huvud - är det möjligt att fortfarande vara nykär efter 6 år? Mitt ego sa ja. Älskar denna staden, men att ha Johan här hade vart den sista pusselbiten som krävts för att mitt LA ska bli perfekt. Varför är han inte här? Varför kan man inte få allt man vill ha? Herregud, sa senast i Onsdags till Johanna att jag inte är romantisk för fem öre när vi pratade om kärlek och krossade hjärtan.. Undrar nu om jag ska radera detta så jag slipper känna att jag ljög. Bestämmer mig sen.....

Igår fick jag se den andra mannen i mitt liv. Har inte sett honom på jättelänge, så gårdagen var verkligen en dag jag väntat på länge! Självklart är Johan nummer 1, men jag råkar ju även ha en nummer 2 - Robert Pattinson. Var och såg "Water For Elephants" igår med min sambo Karin, och tror att vi båda dog lite inombords när filmen var slut och man kom tillbaka till verkligheten. Vilken underbar man och skådespelare, sen är det ju inte en nackdel att han ser ut som en gud. P.s. Johan, bli inte arg över denna paragrafen.. Jag hade låtit dig skriva likadant om Reese Witherspoon som även är överdrivet snygg i filmen. Det var iaf bästa filmen på länge och vill redan se den igen!

Har ett vad med Johan om att jag ska ha tvättbräda när jag kommer hem i sommar.. Alla en, två, tre, fyra, fem, sex rutor.. Detta är något jag tar allvarligt på, så hårdträningen började igår och fortsatte idag. Älskar att springa ute när det precis börjar bli mörkt och hela staden börjar lysa.

Varför har jag nämnt Johan i varje paragraf? Och varför fortsätter jag göra det? Orkar inte med mig själv. Jag    är    inte    romantisk. Plugget ropar mitt namn.

Puss. Saknar er där hemma!