Låter som att jag haft ännu en lyckad fylla kanske? Nepp, detta fixade jag helt nykter.
Länge sedan det regnade så mycket i Los Angeles. Var påväg till skolan med ett leende på läpparna för jag snart skulle ha min alldeles första balettlektion. Kunde inte se för allt regn, sen blev e svart... Vaknar upp med en tjej och poliser ståendes över mig som frågar "Minns du vad du heter?", "Minns du vart du bor?", "Vet du vilken dag det är?" "Vet du vart du är påväg?". Jag kunde mitt namn. Nothing more, nothing less. Den snälla tjejen hade hittat mig på gatan aningen avdeckad. Hon ringde polis och ambulans och försökte tillochmed hänga med mig till sjukhuset. Vissa människor är ju bara för bra. Inget minne av hur jag ramla, eller vart. Min första black out nykter! Det finns en första gång för allt.. tror jag att man säger.
På sjukhuset träffar man ju självklart den snyggaste läkaren med London-accent. "How are you love?", var det första han sa. Jag torkade bort tårarna och försökte hålla för handen över högra sidan av mitt ansikte som jag landat på och sa "Im great!", med ett leende. (Ta de lugnt Johan, du är fortfarande The One).
Alla läkare ville skicka hem mig men dom fick ett stort NEJ uppslängt i ansiktet. Hade än så länge bara missat en lektion och tänkte banne mig inte missa fler. Tog första bästa taxi till skolan med fula kläder jag fått från sjukhuset, ett fuckat ansikte och en stukad axel. Ångrade det senare när man var tvungen att koncentrera sig och huvudet höll på att explodera.
Glömde en av mina väskor på sjukhuset. Polismannen som hjälpte mig åkte och hämtade den och körde sen hem mig efter skolan. Han litade inte på att jag skulle ta cykeln hem med en arm. Why man, why?
Han sa att läkaren nämnt att jag inte lyssnade på deras råd om att åka hem, vilket dom trodde berodde på mina "sega reaktioner" efter olyckan. Nej Doktor, jag tycker om skolan!
Kom hem utan nycklar, och självklart hade personalen på huvudkontoret bestämt sig för att gå hem, vilket gjorde det lite svårt att be om extranyckeln. La mig i trappan vid tvättstugan och sov i 2 och en halv timma tills min kära sambo kom hem. Hon har skämt bort mig hela kvällen, och jag funderar starkt på att ramla nästa vecka också. Hon erbjöd sig tillochmed att göra min läxa!
Nu ska jag isa mitt ansikte så jag kanske ser ut lite mer som en människa imorrn, knarka upp tabletterna jag fick, och plugga såklart. Japp, ett helt blogginlägg om mig själv. Inte alls egoistiskt.
Puss love u.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar