Addiction

Är beroende av väldigt många saker, mestadels förknippar jag ordet "beroende" med något dåligt. Jag är beroende av choklad, beroende av vitt vin på torsdagar, beroende av kaffe, behöver jag ens säga att jag är beroende av shopping? Dock sköter jag mig rätt bra nu för tiden när det gäller just det.
Men hello, nu har jag fått ytterligare tre beroenden på halsen, som jag inte vill bli av med.
Alex, Karin och Andrea. Tre helt underbara varelser som utklassar choklad, vin, kaffe och shopping totalt och kan inte ens föreställa mig hur LA hade varit utan er. Är känslosam och hög på koffein av allt kaffe och skulle kunna sätta mig i ett hörn och gråta när jag tänker på att vi bara har tre veckor kvar ihop.
Har varken tid att gråta eller blogga, men vad gör det.

Jag och Karin är väldigt ansvarsfulla och duktiga. Om folk är ute och festar sitter vi uppe till 04.00 och läser i våra skolböcker och diskuterar framtiden. Man skulle nästan kunna beskriva oss som.. vuxna. Vi märkte hur hjärntvättade vi blivit när jag säger "Det ska verkligen bli kul att göra upp budgeten inför nästa termin" och båda ler och känner lycka. Vad hände med "Jag längtar till helgen så vi kan festa"?

Men, ser faktiskt fram emot dom kommande terminerna. Det blir en ny lägenhet, en hund, en bil?, nya kurser, och förhoppningsvis blir jag smartare. Kurser jag längtar efter så jag avlider är modern dans, jazz, balett, acting, abnormal psychology, social psychology... Det kliar i fingrarna! Säger jag som efter tre år på gymnasiet sa "Jag kommer aldrig mer behöva plugga i hela mitt liv". Ser även fram emot att komma hem. Kan inte sluta tänka på glögg, lussekatter, julmat, normalt kaffe, min familj! Något jag inte ser fram emot är den långa resan hem och att min katt förmodligen inte ens kommer känna igen mig. Satans djur.

Min psykologilärare pratar alltid om hur vi konstiga homo sapiens tror att vi blir lyckliga av pengar. "Ni tror att ni kommer bli rika, men det kommer ni inte" tycker hon också om att påminna oss om. Tar små babysteps mot att kanske överväga att det är så. "Critical thinking" är något jag jobbar på. Tror jag ska ändra mina värderingar om ett x antal saker. Pengar är inte hela världen, man kan inte vara bäst på allt och det som spelar roll är dom söta människorna i mitt liv.. och choklad.

Nu är klockan över 02.00, har bunkrat upp med kaffe och skolböcker. Tur att Samira inte kan sova, hon sitter här med mig i vardagsrummet och pluggar. Jag har fått för mig att jag inte kan plugga om jag inte ser att någon annan också gör det.

Puss.

Sexual Harassment

Man ser honom inte, han dyker upp från ingenstans, han gör sitt bästa med att imponera, han kommer på tok för nära, försöker attackera. Han har brunt och alldeles för mycket hår, hemska tänder, förmodligen dålig andedräkt. Låt mig presentera... Ekorren Harald.
Felicia skickade ett mail och ville ha update om vad som hänt med Harald med tanke på att jag inte har lyckats klämma in några kommentarer om honom sedan jag förmodade att han hade drunknat.
Han lever, dessvärre. Jag har två val just nu. Att stämma honom för sexuella trakasserier, eller att kasta en kotte i huvudet på honom och hoppas på att han inte vaknar.

Snart är det bara 4 veckor kvar tills skolan slutar. Väldigt mixade känslor. Det är ju nu man har kommit in i allt. Men att få komma hem och krama om alla ska bli helt underbart!

Efter jul flyttar jag och Karin ut, till vårat alldeles egna ställe. Ser fram emot att vara din sambo i ett x antal år till! Ser inte fram emot att Alex och Andrea åker hem för gott.. Men det undviker vi att tänka på nu, annars kommer Karin se vilket känslosamt nervvrak jag är och vilja dra sig ur vårat äktenskap.

För övrig hade jag ingen ångest igår. Vad gjorde jag då? Jag skrev upp varje minsta lilla uppgift i alla mina ämnen som ska vara klara inom 4 veckor. Därefter gjorde jag ett schema inför hela veckan där det står hur många kapitel jag ska läsa varje dag i varje ämne, och satte upp det på tavlan som egentligen är till för att ha kort på nära och kära. Ångesten är tillbaka och jag känner mig som människa igen.

Imorgon ska vi se Harry Potter 7, kan bli mycket bra! Efter det gör vi en repris från förra helgen och ska till våran irländska bar O'briens som vi blivit fullkomligt förälskade i. Att dörrvakten är den ända irländaren där känns ju lite som ett rip off då vi är där för att lyssna på irländsk dialekt men.. Alex har en fling med bartendern så vi får iaf gratis öl.

Inatt (i Sverige) fick jag höra från min fulla pojkvän att han "gillar mig". Det kom som en chock men måste säga att efter 6 år ihop så känner jag mig redo för att säga... Jag gillar dig med.

Karin har precis somnat, Bäst att lägga mig innan hon börjar prata i sömnen. Hon skrattar på ett läskigt sätt när hon drömmer och hon skrämmer mig.

Miss u.

A terrific liar

Är det något att vara stolt över? Jag vet inte. Tror inte det... eller?
Var på möte på model agencyn häromveckan. Vet ej varför jag gick dit eftersom jag inte får jobba här.. Såhär lät det.
"Omg, you have the perfect length to model"
"No, Im a midget?"
"Ohh, you look soo tanned, I love your skin"
"No, its make-up.."
"You look like Megan Foxx"
Jag insåg efter dom kommentarerna att folk är villiga att slänga ur sig vad som helst, oftast det dom tror att folk vill höra. Jag skratta som ett barn. Ringde dom dagen efter för att säga att jag inte kan jobba för dom. 3 sekunder tog de för dom att övertala mig. Det gick från att säga "Nej tack", till att ge dom mina kreditupplysningar. Ungefär som att gå fram till några främlingar och be dom råna mig. Har aningen svårt för att säga nej, så när jag väl behöver göra det.. då ljuger jag så det låter som jag har en fasansfullt bra anledning till att tacka nej.

Fick jobb som säljare förra sommaren. Det sög.. riktigt hårt. Istället för att vara ärlig och säga det, ringde jag och sa "Min pappa har fått en hjärtattack, vet inte hur lång tid han har kvar" som ursäkt till att inte kunna jobba för dom. (jag vet mamma, jag sa en helt annan version till dig). Nu när Model agencyn har ringt mig varje dag, 2 gånger om dagen i en och en halv vecka har jag fortfarande inte kommit på en bra lögn.. Så dom får helt enkelt sluta ringa, jag är helt fantastisk på att inte svara i telefon. Ännu en bra egenskap. Jag vet, jag kommer inte komma till himlen...
Himlen.. Minns när jag var liten, jag och Jenny hade lekt i några timmar. Vi springer fram till mamma och jag säger helt brutalt ärligt:
"Mamma, jag vill dö..."
"Men Natalie, vad säger du!?"
"Jenny säger att i himlen finns det hallon stora som hus man får äta på, och att jag inte kommer vara rädd för hajar längre, dom kommer vara mina vänner"
Kommer du ihåg minen mamma gav dig efter att du fått mig att längta efter döden, Jenny?

Allt var så mycket lättare när man var liten. Det största problemet man hade var att man inte var tillräckligt snygg för att "få chans" på Tobias Svensson. Jobbiga tider.

6 veckor kvar till Sverige.
Miss u.