Sleeping is for poor people

Karin står på händer mot väggen.... Nu hoppar hon runt i cirklar. Hon menar att det ska ge henne energi för att plugga. Jag ska ge det ett försök om tio minuter.
Varje gång innan vi sätter oss för att plugga sätter vi på vårat favoritklipp på youtube. "Success, how bad do you want it". En av alla hans inspirerande meningar lyder "Sömn är för fattiga människor. Så det ska vi sluta med..

För dom som undrar så mår mina tänder bra. Har fått många oroliga mail angående min klantighet. Dom flesta säger "sånt händer bara dig" och en sa "sånt händer även den bästa". Jag tror på de sistnämnda.

Helgen har varit fullspäckad. Efter skolan i torsdags blev det Cabo Cantina som aldrig gör en besviken.
Fredagen var bakfyllans dag vilket bestod av en väldans massa huvudvärk och bio. Såg Easy A, oj vilken bra film! Sen har vi då lördagen... "Va skönt det ska bli med en lugn lördag" sa jag och Karin.
Sen kommer våra underbara grannar och förstörde våran lugna lördag med beerpong (som vi förlorade) och sen utgång. Det var värt de!

Radde frågade oss i förrgår och vi hade sett apan i korridoren. Det hade vi inte.. Och in kom han med den största apan jag någonsin sett i gosedjursform. Han sitter nu i vårat hörn och han har redan blivit en i familjen. Sylvester heter han. Jag sitter i hans famn och pluggar... han är så mjuk.
När jag tittar på honom inser jag att något saknas.
Känns som ett hål in i mitt hjärta........Jag vill ha en hund. Jag kollar ledset på Karin varje dag och påminner henne om det. Jag kollar på henne så som jag jämt kollade på mamma när jag var liten och tiggde om en glass varje gång vi var på ica.

Nästa år är det dom tre V:na som gäller. Villa, volvo, vovve.

Vi har redan börjat kika runt på lite hus på nätet. Blir awesome.

Nu är det morgon i Sverige och väldigt mycket kväll i LA. Vilket betyder kaffe och plugg... Endast fattiga sover. 

God morgon.

Do NOT swallow this product

Jag har alltid sagt att jag tror på ödet. "Allting händer av en anledning" tycker jag om att säga. 

Verkligen? Är det verkligen så? 

Är jag i denna fruktansvärda smärtan av en anledning? Eller är det bara för att gud ska sitta på ett moln, kika ner och skratta åt mig. 

Kan inte äta, kan inte dricka, kan inte sova.. kan inte koncentrera! 

Igår efter festen bestämde jag mig för att göra det jag och Karin gjort i 30 minuter varje kväll i en vecka.. låter mer snuskigt än vad det faktiskt är.

Hon har köpt bettskenor av gummi som man sätter på tänderna så dom blir vita och fina. 30 minuter.. inte mer, inte mindre. 

Efter 15 minuter igår tänkte jag "Ska bara lägga mig ner en stund". Jag vet vad som händer när man "lägger sig en stund".. Man vaknar inte igen, ändå gjorde jag det. Why god, why...

Vaknar upp 5 och en halv timma senare. Precis innan jag vaknar, eller när jag är halvvaken dvs brukar jag fortsätta drömma vidare. Det är lättare att kontrollera sina drömmar när man är vaken fast ändå inte.. Drömde att jag hade en massa godis, varför inte äta det, tänkte/drömde jag. Tuggar och tuggar, sväljer, vaknar. 

Jag har somnat med tandblekningen och ätit upp en av bettskenorna. Japp.

Jag mår illa och tänderna ilar. Trodde inte det var möjligt att ha så ont i tänderna. 

Skypade precis med Jenny och hon skrattade åt mig, likaså gjorde mina roomies.. Är detta resultatet av "allting händer av en anledning"? Att förgylla någons dag med ett skratt? Det hade jag kunnat ställa upp på, men inte när jag ska lida för det. 

Så vad stod det på tandblekningspaketet? 

* Do NOT swallow this product

Check.

* Do not use it for more than 30 min 

Check.

Det gör ont. 

Gårdagen var kul! Brandon och Frankie kom och hämtade upp oss och sedan drog vi iväg till Hollywood. Roosevelt Hotel var helt sjukt fint. Men det är lite väl för fint för mig. Vi sitter hellre på Cabo Cantina, sjunger karaoke och dricker drinkar för halva priset. Men de får vi vänta med tills på torsdag.

Imorgon är det exam i Speech och uppvisning på teatern. Håll tummarna för mig Sverige!

Be för mina tänder inatt... Det kan behövas.

Roosevelt Hotel

Dagen i skolan har som vanligt gått snabbt. Teater, speech, dans och psykologi. 

Svårt att hålla sig vaken sista lektionen när man bara sovit i 4 och en halv timma, men det gick!

Ledig imorgon, det betyder att det blir drinkar på Roosevelt Hotel i Hollywood. 

Brandon, som jag och Karin träffade på en busshållsplats häromdagen känner killen som äger stället. 

Att Andrea inte fyllt 21 ännu var inget problem. "Everyone must look great though" får man alltid höra, annars kan det bli problematiskt. Vad som menas med "Look great" i Hollywood betyder mycket smink, korta kjolar och höga klackar. Sorgligt men sant. Låt mig ha jeans för fan.

Häller i mig kaffe, hoppas på att ögonen ska börja samarbeta med mig och hålla sig uppe. 

Karin har blivit kidnappad av sin pojkvän Dustin.. Har döpt om honom till Dustin Bobby, men det vet han inte. Man måste få tillåtelse av mig innan man snor min roomie, hatar att sova själv. Förväntar mig alltid att hon ska vara hemma så jag kan prata en massa strunt med henne. Kanske borde skaffa en katt?

Karin kan inte vara mitt husdjur... 

Vi har en tam ekorre som bor nere vid poolen, Harald fick han lov att heta. Han är djävulens avkomma. 

Dyker upp när man minst anar det och kommer på tok för nära. Ekorrar är söta när dom är fluffiga, blyga och spelar lite svåra. Men detta är en kal råtta med en för stor svans och för vassa klor. Han brukar hänga sig uppochner i palmerna för att imponera och få uppmärksamhet. Ett nej är ett nej Harald.

Nu måste vi börja göra oss iordning inför kvällen.

Återigen, vänner, familj + pojkvän. Saknar er fruktansvärt mycket!

Massor av kärlek till er från LA.

The rules of The Plaza

Idag har vi skrivit ner familjeregler här i lägenheten om vad som får göras och inte göras. Kan bli oerhört bra!
Helgen har varit väldigt lugn. Jag och Karin har tillbringat största delen på skolans bibliotek så vi kan känna oss nöjda med våran insatts när veckan börjar om på nytt igen. Att alla mina kurser är såpass roliga och intressanta gör det lite lättare att engagera sig.
Såååå, teatern....Hur gick den? Jag var läskigt lugn, kände att det inte var någon big deal. Det var mina känslor innan jag gick upp på scenen. När jag väl stod där kom jag knappt ihåg mitt eget namn.
Alla stirrar, alla är tysta.. Att ha sina 5 minuter i rampljuset kommer i ett paket med väldigt mycket nervositet. Det gick BRAAA.. Vi kunde alla våra repliker, inget gick snett, jag dog inte...
Dock tänkte man "Nu ska jag gå dit, nu vill jag lyfta min högra hand" men kroppen ville inte lyda. Jag stirrade på handen och bara väntade på att den skulle flytta på sig, men icke. Det visar hur mycket kontroll man har när man är nervös.
Denna gången var det bara för att känna på hur det var och få lite notes på vad man kan göra annorlunda, på onsdag gör vi den igen och ska få vårat betyg. Blir spännande!
Det är nästan så jag vill klappa mig själv på axeln som faktiskt vågade göra det med tanke på att jag som person är ganska töntig och inte vågar riskera att göra bort mig själv, vilket är lätt att göra när man har 36 pers som stirrar på en. Såå, klapp klapp.
Jag och min nya scenpartner Nick var och kikade på pjäser inför våran nästa scen. Ska bli väldigt kul!
Han är för övrigt väldigt duktig så förhoppningsvis lär man sig något.

Vad som är helt sjukt skönt är att man alltid efter en stressig dag med skola och plugg kan träffa tjejerna nere vid poolen och dricka ett glas vin...Nej, jag vet inte hur man tar ett glas.. blir ofta två... tre.
Men det är väldigt avslappnande. Ibland måste man bara stanna upp och tänka på allt som händer. Jag är här, i LA, aldrig känt mig så hemma som här, har haft den turen att träffa på vänner jag vet att jag kommer ha för livet. Man bara ler för sig själv.
Klockan är halv 1 på natten, ska ner till Ralphs och köpa öl med Karin för att dra vidare till amerikanarna som ska lära oss ölspel på en annan nivå.

Jag saknar er där hemma, syskon, mamma, militärpappa, pojkvän...
Men tänker på er hela tiden.
Love.

Ångest, min bästa vän.

Imorgon gäller det. Jag och Emily ska spela upp en dialog ur pjäsen Proof. Varför är jag inte nervös?
Jag får ångest över att inte vara nervös. När jag kommer på mig själv och inser att jag inte har ångest över saker sätter jag mig ner och tar mig god tid på att komma på saker att faktiskt må dåligt över.
Det är så jag och mitt ego "Ångest", som jag döpt det till, funkar ihop. Det är min meditation.
Ibland skulle jag vilja ta ut mitt ego från mitt huvud, sätta det framför mig och konversera med det.. Undra vad man hade kommit fram till. Satt och snabbläste dagboken som min morbror + fru sagt åt mig att skriva i om allt som händer.
Hittade ett helt kapitel om just ångest.

"Ångesten har förvandlats till en stor elefant som medvetet stampar på mig. Försöker ta fram mina puppy-eyes, se ledsen och söt ut och få den att sluta. Som om en elefant hade brytt sig. Nu går jag och mina tankar in i väggen, min ångest fixar det åt mig.
Jag hatar den så mycket så jag mår illa. Jag hatar den lika mycket som jag hatar att mamma alltid köper vitt bröd, jag tycker inte om vitt bröd!
Caroline sitter och analyserar mig. Jag säger att jag har tråkigt, hon tror mig inte.
- Kan du inte bli lite rolig? säger hon.
Den kommentaren fick mig att vilja botoxa ett leende ända upp till öronen, studsa ner till ica för att köpa ett x antal batterier som jag kan köra upp i röven och hoppas på att jag transformeras till en Duracellkanin.
Nu lägger hon sig på bordet och suckar, hon är trött på mig och min ångest nu. Har bränt mina broar.
Varför är jag vänsterhänt? Varför är jag kort? Ångest...."

Jag och carro har skämtat om att vissa endast läser psykologi för att få den kunskapen att kunna reda ut sina egna problem och lyckas ställa en psykisk diagnos på sig själv.
Nu när jag läser vad jag skrivit inser jag att jag är en av dom. Skratta inte åt mig carro.
Ska jag vara ärlig hade jag bara en riktigt dålig dag och skrattar åt hur barnsligt mycket ångest jag kan få.

Psykologikursen är för övrigt väldigt intressant. Min lärare jämför alltid psykologiska teorier och bevis med något som är modernt i samhället idag. Igår pratade vi om Kim Kardashians stora rumpa.
Min lärare tror sig ha listat ut grejjen med den. "Hennes rumpa är inte stor, hon har bara ingen midja"
Om det är allt man behöver förstå när de gäller psykologi så hoppas jag innerligt på ett A+ i den kursen.

Väntar på att Naghme ska ringa, vi ska köpa kläder till dansen. Är så arg på mig själv för jag inte började dansa när jag var liten, tycker om att skylla på mamma när de gäller det.
Tar iaf tag i allt kul nu.. när jag är 21. Bättre sent än aldrig!

Nu tänker jag avsluta med att säga.. Jag ska inte ha ångest idag!
I LOVE LA.
Saknar er.

Take me to bed or loose me forever

Detta är den bästa raggningsrepliken jag hört på länge. Den tycker min kära granne Alexandra Karlsson om att dra efter några margaritas. Vi får se om det inträffar ikväll igen.

Precis vart på Starbucks med Emily och övat på våran dialog vi ska spela upp på teaterklassen inför 35 pers på onsdag.
Det kommer ju inte alls vara nervöst? Efter några shots kommer de gå bra, det lugnar mina nerver.
Ta de lugnt Mamma, jag knarkar iaf inte..
Måste plugga.. Svårt att göra det på en helg när det finns så mycket roligare saker att göra.
Men valde iaf att skippa skolans fotbollsmatch och göra lite nytta istället.

Samira är på toaletten och sjunger... sitter och lyssnar i smyg. Den kvinnan kan sjunga minsann!
Kul för andra att dom föds med en sådan begåvning. När jag skulle göra min läxa inför Speechklassen som går ut på att man ska berätta om något man är bra på så slog de mig... jag kan ju absolut ingenting.
Ska ljuga ihop nått och ge dom ett fruktansvärt bra tal. Eller så kan jag prata om hur man ljuger, de är en sak jag är läskigt bra på. Sen att de inte är en egenskap jag är stolt över undviker jag att tänka på.

Nu ska alla brudar i vårat lägenhetshus samlas för lite drinkar innan vi drar oss mot Hollywood.
Skål och godmorgon Sverige!

If you can dream it, you can achieve it

Här har vi då mitt allra första blogginlägg. Ganska sent ute, jag vet.
Nu har jag varit här i 1 månad och 5 dagar..Känns som jag vart här betydligt längre när man tänker på hur mycket man har hunnit göra, hur många ställen man hunnit se och hur många underbara vänner man fått.
Så hur kan man beskriva LA? Skulle vilja säga den bästa platsen på jorden.
Varför har jag väntat så länge med att komma hit? Lite arg på mig själv. Men jag tar igen det.
Känns konstigt att vara student igen, men oj vad jag älskar det.
Fått alla kurser jag velat ha, vilket är svårt att få första terminen så man kan säga att jag har haft tur.
Har jag blivit bättre på engelska? Lite.. Finns vissa ord jag inte riktigt kommit in i ännu, tex att säga "Yeah totally" efter varje mening. Men men, babysteps.

Trodde att jag skulle ha lite problem med att ha roomies efter att ha bott själv i två år. Men nu när jag kollar till höger om mig och ser att Karins säng är tom känns det på tok för ensamt. Hon kommer hem efter helgen iaf!
Killarna har kilat iväg till vegas så det betyder att jag och Samira har lägenheten för oss själva.
Karin är ju faktiskt äldst av oss och väldigt vis så hon tar på sig mammarollen väldigt bra. Och eftersom Radde är den ända killen i lägenheten så antar jag att han får ta papparollen. Så jag säger Hello föräldrafritt!

Jag och tjejerna har vart nere hos våra grannar och kollat på Case 39. Bra film, se den dock inte om ni någonsin vill ha barn. Har nu fått reda på att barn kan födas med demoner inom sig och då tycker dom om att döda alla du känner. Det ända du kan göra då är att stoppa ungen i en ugn och hoppas på att fanskapet brinner upp. Nu har jag avslöjat filmen. Japp.
Jag har alltid tagit film för seriöst. Inatt ska jag upprepa för mig själv att djävulen inte finns, det var bara bra skådespeleri. Vågar förhoppningsvis sova med lampan släckt.
Barn är otäcka...

Så vad har alla mina nära och kära gett mig för råd innan jag kom hit?
Mamma: Att knarka är lika vanligt som att ta en klunk öl i usa, gör inte det.
Syster: Botoxa dig inte, bli inte konstig, prata inte som Victoria Silverstedt.
Styvpappa: Sola, du ser blek ut.
Pojkvän: Ge fan i surfarna.
Vänner: Sola mycket, shoppa mer än vad du solar, drick margaritas mer än vad du shoppar.
Sen har vi då min lillebror, men han är för ung för att ge råd. Det gör inget.

Saknar er alla där hemma! Bilder kommer snaaaart.