The men in my life

Satt igår under bion och hade en konversation med mig själv, vilket mitt ego sa är fullkomligt normalt, och en fråga dök upp i mitt upptagna huvud - är det möjligt att fortfarande vara nykär efter 6 år? Mitt ego sa ja. Älskar denna staden, men att ha Johan här hade vart den sista pusselbiten som krävts för att mitt LA ska bli perfekt. Varför är han inte här? Varför kan man inte få allt man vill ha? Herregud, sa senast i Onsdags till Johanna att jag inte är romantisk för fem öre när vi pratade om kärlek och krossade hjärtan.. Undrar nu om jag ska radera detta så jag slipper känna att jag ljög. Bestämmer mig sen.....

Igår fick jag se den andra mannen i mitt liv. Har inte sett honom på jättelänge, så gårdagen var verkligen en dag jag väntat på länge! Självklart är Johan nummer 1, men jag råkar ju även ha en nummer 2 - Robert Pattinson. Var och såg "Water For Elephants" igår med min sambo Karin, och tror att vi båda dog lite inombords när filmen var slut och man kom tillbaka till verkligheten. Vilken underbar man och skådespelare, sen är det ju inte en nackdel att han ser ut som en gud. P.s. Johan, bli inte arg över denna paragrafen.. Jag hade låtit dig skriva likadant om Reese Witherspoon som även är överdrivet snygg i filmen. Det var iaf bästa filmen på länge och vill redan se den igen!

Har ett vad med Johan om att jag ska ha tvättbräda när jag kommer hem i sommar.. Alla en, två, tre, fyra, fem, sex rutor.. Detta är något jag tar allvarligt på, så hårdträningen började igår och fortsatte idag. Älskar att springa ute när det precis börjar bli mörkt och hela staden börjar lysa.

Varför har jag nämnt Johan i varje paragraf? Och varför fortsätter jag göra det? Orkar inte med mig själv. Jag    är    inte    romantisk. Plugget ropar mitt namn.

Puss. Saknar er där hemma!

It fucking hurts

Hatar att man glömmer av hur ont det kan göra att sakna någon, man är banne mig aldrig beredd. Känns som Johan och Andreas var här jättelänge, men samtidigt så kort. Kommer sakna deras omogna skämt, deras cigarettfimpar på balkongen, och att bli utknuffad mitt i natten ur den uppblåsta madrassen vi kallade "säng". Hur kan man älska två människor så mycket?  

Sista kvällen var vi på favoritbaren Yankee Doodles och åt, drack och spela biljard. Jag fick visa mina skills för Johan i basket genom att utklassa honom totalt. Efter det blev det efterfest här hemma i lägenheten som fortsattes i jacuzzin som man egentligen inte får vistas i efter kl 22.00. Slutade med en tillsägelse av vakten och ett kort möte med våran hyresvärd dagen efter där ordet "vräkning" kom på tal. Löste sig dock bra då vi har en underbart snäll landlord.

Vi har haft väldigt fint väder nu det senaste och jag ser ut som en skållad kräfta. "Jag behöver ingen solskyddsfaktor", säger jag varje gång av en anledning jag inte vet. Var allmänt kaxig mot killarna när dom brände sig dom första dagarna, vilket man fick äta upp senare. Önskade av hela mitt hjärta att det inte hade vart för varmt för polokrage så jag hade kunnat dölja min röda kropp och slippa bli mobbad tillbaka. Nu är After Sun min bästa vän... 

Det är svårt att visa LA på två veckor, speciellt om man är världens sämsta guide med noll lokalsinne, men förhoppningsvis tyckte dom om staden och vill komma tillbaka. Eller.. skiter egentligen i ifall dom gillade den eller inte, dom måste hälsa på igen oavsett med tanke på att min gaderob är för fullsmockad för deras glömda kläder.

Har inte öppnat mina skolböcker under hela lovet, vilket jag har en aning ångest över. Men samtidigt behövde jag verkligen ett break, så jag ska försöka eliminera den ångesten. Nu är duktiga Natalie tillbaka och tänker låta skolan ta över större delen av min fritid.. Längtar till dansen imorgon. 

Nu tänkte jag undvika saknaden av pojkarna genom att kolla på Harry Potter, äta jordgubbar, och krama en kanin.

Puss

A different kind of happiness

På vägen hem efter att ha varit på 3rd insåg jag hur lycklig den här staden gör mig.
Den har verkligen allt jag behöver i mitt liv för att kunna skatta mig själv som det jag vill vara - överskattat lycklig. Vart man än går så möts man av ett leende och positiv energi. Människorna, solen, och alla möjligheter som finns här får mig att inse att jag aldrig vill lämna LA. Är helt enkelt lycklig här på ett helt annat sätt.

Mötte upp Sara på skolan för att visa henne runt då hon vill börja på SMC nästa termin, vilket gör mig väldigt glad! Gick efter det ner till 3rd street för att möta upp Janna som är här på semester i 3 veckor. Har inte träffat henne sen vi slutade på Toni&Guy, vilket är katastrof, och det var så kul att få träffa henne!
Solen har varit helt underbar dom två senaste dagarna och solade för första gången sen.... jaa...sen innan skolan tog över min fritid. Den ultimata dagen helt enkelt!

Johan och Andreas kommer imorgon. Känner glädje, nervositet, glädje, glädje, glädje... lite nervositet också? Hoppas på att skolan inte bråkar med mig så att man hinner umgås mer än vad man hann i vintras! Längtar efter att få visa dom LA och förhoppningsvis tycker dom om staden lika mycket som jag gör. Mamma, som självklart fick uppdraget att packa Andreas väska, berättade hur många påsar djungelvrål hon har packat ner. En siffra så underbar, en siffra som får mig att rysa, en siffra som... jaa, den är bara perfekt. Siffran 20. Siffran 20 fick mig helt plötsligt att låta väldigt tjock, dock är den fortfarande perfekt..

Skolan går bra! Älskar mina lärare. Fick reda på att min lärare i modern dans ska börja lära ut på högre nivåer, vilket betyder att jag kan ta henne nästa termin också. Haft henne i tre terminer nu men är ännu inte redo att "klippa navelsträngen". Hon påverkar mig positivt i allt jag gör och får mig att vilja vara bättre.. Säger som Natalie Portman i Black Swan... I just want to be perfect! För fan.

För övrigt saknar jag alla där hemma i Sverige otroligt mycket. Tänker på er 24/7!
Puss.