Har ni någonsin varit tvungna att umgås med någon ni inte gillar? En person som ni klarar er mycket bättre utan? En person som tar upp en del i ens liv och bara gör det...tråkigt? Så känner jag för en person just nu... Han heter Quest, och vi tycker inte om varandra.
Quest är min engelskabok, och jaa.. jag har ändrat hans form från bok till människa då jag annars känner mig jävligt dum som konverserar och svär åt en bok. Quest förgyller inte mitt liv just nu då jag känner mig som ett barn igen när man ska lära sig grammatik på nytt. Det går rätt bra, men vad ska man göra när något är så tråkigt så man somnar i biblioteket, hemma och nästan på lektionen när man öppnar boken?
Min psykologilärare säger att hon märker på 1 sekund ifall någon är ointelligent. När någon säger "Detta är SÅ tråkigt", för saker är ju oftast tråkigt för du inte förstår det... Jag antar att jag är förbannat dum.
Idag är det äntligen Fredag och det är helg! Jag tänker säga som man sa när man var liten och inte hade tålamod för saker, "Imorgon kan vi säga - Idag flyttar flyttar vi!" Det låter fruktansvärt mycket bättre och snabbare än att säga att vi flyttar på Lördag.
Till höger om mig sitter min sambo och pluggar Californian History... Jag verkligen känner hennes school spirit.. Nu kom det en djup suck.. och en till.. kan det vara tredje gången gillt? Japp, där kom den tredje.. Hon är förhoppningsvis snart klar och då kan vi pusta ut tillsammans i några sekunder. Behöver jag egentligen också plugga? Ja...
Men ikväll är sista kvällen på The Plaza, vilket betyder att vi behöver säga farväl till gymmet genom att springa på bandet i en timma, och säga farväl till jacuzzin genom att sitta där ett bra tag med ett glas vin i handen...och sen packa.
För övrigt har jag inte gått som en normal Homo Sapiens sedan vinterterminen började då vi dansar varje dag, vilket gör att man absolut inte hinner återhämta sig till nästa dag. Om jag hade sagt "Min lärare dödar oss långsamt varje sekund i två timmar varje dag" hade jag absolut menat 100% allvar..........
Min lärare dödar oss varje sekund i två timmar varje dag.
Nu när jag förklarat allvaret, förstår ni då vilken smärta jag är i just nu..
Känns som man fått en stämpel i pannan där det står: Tillåtelse till att gå som en påsatt kossa. Men jisses, vad jag älskar dansen.
Nepp, tror nästan det är dags för frukost nu.
Miss u.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar