Här har vi då mitt allra första blogginlägg. Ganska sent ute, jag vet.
Nu har jag varit här i 1 månad och 5 dagar..Känns som jag vart här betydligt längre när man tänker på hur mycket man har hunnit göra, hur många ställen man hunnit se och hur många underbara vänner man fått.
Så hur kan man beskriva LA? Skulle vilja säga den bästa platsen på jorden.
Varför har jag väntat så länge med att komma hit? Lite arg på mig själv. Men jag tar igen det.
Känns konstigt att vara student igen, men oj vad jag älskar det.
Fått alla kurser jag velat ha, vilket är svårt att få första terminen så man kan säga att jag har haft tur.
Har jag blivit bättre på engelska? Lite.. Finns vissa ord jag inte riktigt kommit in i ännu, tex att säga "Yeah totally" efter varje mening. Men men, babysteps.
Trodde att jag skulle ha lite problem med att ha roomies efter att ha bott själv i två år. Men nu när jag kollar till höger om mig och ser att Karins säng är tom känns det på tok för ensamt. Hon kommer hem efter helgen iaf!
Killarna har kilat iväg till vegas så det betyder att jag och Samira har lägenheten för oss själva.
Karin är ju faktiskt äldst av oss och väldigt vis så hon tar på sig mammarollen väldigt bra. Och eftersom Radde är den ända killen i lägenheten så antar jag att han får ta papparollen. Så jag säger Hello föräldrafritt!
Jag och tjejerna har vart nere hos våra grannar och kollat på Case 39. Bra film, se den dock inte om ni någonsin vill ha barn. Har nu fått reda på att barn kan födas med demoner inom sig och då tycker dom om att döda alla du känner. Det ända du kan göra då är att stoppa ungen i en ugn och hoppas på att fanskapet brinner upp. Nu har jag avslöjat filmen. Japp.
Jag har alltid tagit film för seriöst. Inatt ska jag upprepa för mig själv att djävulen inte finns, det var bara bra skådespeleri. Vågar förhoppningsvis sova med lampan släckt.
Barn är otäcka...
Så vad har alla mina nära och kära gett mig för råd innan jag kom hit?
Mamma: Att knarka är lika vanligt som att ta en klunk öl i usa, gör inte det.
Syster: Botoxa dig inte, bli inte konstig, prata inte som Victoria Silverstedt.
Styvpappa: Sola, du ser blek ut.
Pojkvän: Ge fan i surfarna.
Vänner: Sola mycket, shoppa mer än vad du solar, drick margaritas mer än vad du shoppar.
Sen har vi då min lillebror, men han är för ung för att ge råd. Det gör inget.
Saknar er alla där hemma! Bilder kommer snaaaart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar