fredag 19 november 2010

Sexual Harassment

Man ser honom inte, han dyker upp från ingenstans, han gör sitt bästa med att imponera, han kommer på tok för nära, försöker attackera. Han har brunt och alldeles för mycket hår, hemska tänder, förmodligen dålig andedräkt. Låt mig presentera... Ekorren Harald.
Felicia skickade ett mail och ville ha update om vad som hänt med Harald med tanke på att jag inte har lyckats klämma in några kommentarer om honom sedan jag förmodade att han hade drunknat.
Han lever, dessvärre. Jag har två val just nu. Att stämma honom för sexuella trakasserier, eller att kasta en kotte i huvudet på honom och hoppas på att han inte vaknar.

Snart är det bara 4 veckor kvar tills skolan slutar. Väldigt mixade känslor. Det är ju nu man har kommit in i allt. Men att få komma hem och krama om alla ska bli helt underbart!

Efter jul flyttar jag och Karin ut, till vårat alldeles egna ställe. Ser fram emot att vara din sambo i ett x antal år till! Ser inte fram emot att Alex och Andrea åker hem för gott.. Men det undviker vi att tänka på nu, annars kommer Karin se vilket känslosamt nervvrak jag är och vilja dra sig ur vårat äktenskap.

För övrig hade jag ingen ångest igår. Vad gjorde jag då? Jag skrev upp varje minsta lilla uppgift i alla mina ämnen som ska vara klara inom 4 veckor. Därefter gjorde jag ett schema inför hela veckan där det står hur många kapitel jag ska läsa varje dag i varje ämne, och satte upp det på tavlan som egentligen är till för att ha kort på nära och kära. Ångesten är tillbaka och jag känner mig som människa igen.

Imorgon ska vi se Harry Potter 7, kan bli mycket bra! Efter det gör vi en repris från förra helgen och ska till våran irländska bar O'briens som vi blivit fullkomligt förälskade i. Att dörrvakten är den ända irländaren där känns ju lite som ett rip off då vi är där för att lyssna på irländsk dialekt men.. Alex har en fling med bartendern så vi får iaf gratis öl.

Inatt (i Sverige) fick jag höra från min fulla pojkvän att han "gillar mig". Det kom som en chock men måste säga att efter 6 år ihop så känner jag mig redo för att säga... Jag gillar dig med.

Karin har precis somnat, Bäst att lägga mig innan hon börjar prata i sömnen. Hon skrattar på ett läskigt sätt när hon drömmer och hon skrämmer mig.

Miss u.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar